Svenska English
Startsidan Discgolf Discar Nyheter Artiklar Tävlingar Banor Länkar Forum
Artikelarkiv
2017
2016
2015
2014
2013
2012
December
2011
December
2010
December
November
2009
2008
Januari
2007
Januari
2006
November
Oktober
Augusti
Juli
Juni
Maj
April
Mars
Januari
2005
December
Maj
Mars
Januari
2004
Augusti
Juni
Maj
April


David Greenwell och Hasse Tegebäck<br/>
Kaptener för Team USA och Europe
David Greenwell och Hasse Tegebäck
Kaptener för Team USA och Europe

WIFT i lag-SM 2010
WIFT i lag-SM 2010
Artiklar
discgolfsweden.se - Sveriges discgolfcentrum på nätet
Sagan om Serpent Hill
Då StiLs discgolfbana vid Luleå tekniska universitet invigdes år 2001 fick många Luleåbor upp ögonen för sporten som legat i dvala sen i mitten av 80-talet. Placeringen av banan intill Luleå tekniska universitet visade sig vara ett lyckodrag då antalet besökare blev enormt stort. Detta förvånade inte minst banans grundare, eldsjäl och ansikte utåt, Kjell-Runo Ärlebrandt som lär ha sagt "Vi byggde banan i tron att vi skulle vara i princip tre personer som utnyttjade banan regelbundet, bröderna Kjell och Patrik Söderholm, samt jag själv".

Hål 10 innan vi började jobba.

Förändringens vindar
Den kraftiga ökningen av discgolfande Luleåbor mattades av efter några år och då de nya spelarna etablerat sig på den lokala tävlingsscenen uppstod behovet av förändringar. StiLs discgolfbana var en utmärkt inkörsport för nybörjare men gav inte tillräckliga utmaningar för dem som spelat några år och siktade högre. Ett antal förändringar genomfördes för att öka svårighetsgraden på banan, men ett stort problem återstod. Parkområdet var för öppet och litet för att kunna göra en riktigt utmanande bana.

Efter ett antal besök på Terminalen i Skellefteå föddes drömmar om att en dag ha en bana i samma klass som i Skellefteå. Redan år 2003 började några lokala spelare att leta efter nya marker att anlägga en discgolfbana på. Skogsområden runt Arcushallen i Karlsvik synades, likaså grönområden runt Ektjärn i Gammelstad. Kommunens representanter visade tyvärr inget större intresse för planerna utan antydde en oro över dessa discgolfares bristande seriositet, de hade inte ens en förening ännu.

Puh, välförtjänt paus i arbetet på blivande 9:an.

Nystart
2004 utökades skaran potentiella banbyggare av bland annat Jörgen Öhman som efter nästan 20 års frånvaro från sporten gjorde comeback. Jörgen kom ihåg området runt gamla soptippen, beläget vid Ormberget relativt nära centrum av Luleå. Området synades och visade sig vara ytterst lämpligt för en bana med sin varierande vegetation, exempelvis skog med gräsmatta (!) och höjdskillnader. I samma veva undersöktes möjligheterna att starta en förening och koncentrera sig på att bygga en bana runt den gamla tippen.

Luleå Discgolf förening (LDF) bildades 2004-08-22 under humana förhållanden med kaffe och bullar i Kjell Söderholms vardagsrum. Till Ordförande valdes Jan Krantz, sekreterare blev Leif Pettersson och kassör Johan Karlsson. Ledamöter i styrelsen var även Jörgen Öhman, Johan Wikström och Kjell Söderholm.

Hål 10, färdig. Par 2, 66m till korg. Vy från utkastet. Korgen till vänster.

Kommunen nappar
Ett nytt möte, på det tilltänkta området, med Luleå kommun anordnades angående idéerna att bygga en bana i anslutning till Ormbergets rekreationsområde. Kommunens ton var mycket positivare då discgolfarna nu framstod som mer målmedvetna, dessutom hade de till och med bildat en förening. Kommunen var med på noterna och gav nödvändig information om hur LDF skulle gå vidare med arrendering av marken, lov om att få fälla träd och bidragsansökningar för finansieringen av byggandet av banan.

Tiden blev knapp då samtliga ansökningar skulle in innan årets slut. Efter mycket administrativt arbete med att skriva ansökningar och planerad budget för projektet lämnades den sista ansökningen in den 28 december år 2004. Några månader senare fick LDF det glädjande beskedet att både Luleå kommun och Riksidrottsförbundet hade beviljat föreningens ansökningar om bidrag till uppförandet av banan.

Betongutkast och rejäla skyltar.

Banan tar form
När sedan snön smält bort sattes spaden i jorden, eller rättare sagt ”sly-saxen” plockades ur sin förpackning och jobbet började ytterst blygsamt men trappades upp efterhand då en röjsåg och motorsåg lånades. Arbetet bestod till en början i huvudsak att fundera på bansträckningar och markera sly och träd som skulle bort. Därefter röjdes det sly och sågades träd som släpades med handkraft till prydliga högar som kommunens skogsmaskin sedan kunde plocka upp. Mot hösten spelades en pargolftävling på 9 av hålen som var röjda och med en flyttbar korg. Vid säsongens slut hade ca 12 hål röjts upp, dock utan korgar och med provisoriska utkast. Röjning och fällning har hela tiden skett med stor försiktighet då LDF utgått från att träd är lättare att ta bort än sätta tillbaka.

År 2006 ökades intensiteten i banbyggandet och arbetsdagar hölls 2-3 gånger/vecka. Arbetet bestod till en början av markutjämning för att underlätta framtida klippning. 5 av de ursprungligt planerade hålen lades i malpåse eftersom marken var för gropig och knölig, budget räckte helt enkelt inte till för att realisera dessa hål. Under våren inhandlades korgar, samtidigt började utkast och korgfästen gjutas samt skyltar för utkast och anslagstavla tillverkades och monterades. Under september har samtliga korgar satts upp och i dagarna har en klippning gjorts och arbetet har således resulterat i en bana!

Den inofficella invigningen 2006-09-16 med pargolf tävling.

Lite fakta om banan
Banan är varierande, terrängen är blandad skog och kuperad ängsmark. Banan består av 1 par 2-hål och tre par 4, övriga par 3. Många hål är trånga skogshål med snäva manövreringsutrymmen, inga S-kurvor där. Flera hål måste man kasta taktiskt på för att klara par. Trots att banan kan anses färdig och spelbar så är faktiskt minst tre hål provisoriska och kommer att flyttas och ge plats för längre och svårare hål i framtiden. Banans längd kommer att öka från dagens 1778 meter till över 2000 meter. Förhoppningar finns att banan skall kunna hysa tävlingar på riksnivå inom något år, den som lever får se!

Kort info om Serpent Hill anno september 2006:
Antal hål: 18 (+ 1 puttkorg)
Total längd: 1778 meter
Längsta hål: 168 meter
Kortaste hål: 64 meter
Banans par: preliminärt 56
Arbetstimmar: knappt 1400 timmar
Arbetare: ca 8 i kärntruppen och ytterligare ca 12 som arbetat sporadiskt
Korgtyp: Discmania Discatcher 24kedjor
Tee typ: Betong
Tee skyltar: Hemmagjord trä

Läs mer om banan här: http://medlem.spray.se/ldf/banan1.php >>

Jan Krantz, Jörgen Öhman och Kjell Söderholm/ LDF

Hål 12 från invigningens pargolf. Korgen rakt fram mellan björkarna.

Som sagt Jörgen, skogen består mest av träd. Från hål 6, tävling 2006-09-24.

Thomas - vinnare i tävlingen 2006-09-24 - får till det på hål 8.

Thomas kastar ut på hål 13. Par 3, 131m.
Artiklar
12-28 Året som gick — 2012
12-23 Året som gick — 2011
12-21 Året som gick — 2010
11-04 Discgolfsweden testar
01-01 Året som gick — 2007
01-14 Året som gick — 2006
11-05 Böglobbyn på SVT
10-19 Sagan om Serpent Hill
08-20 Tredje gången gillt
07-06 Island-Finland: 1-1
Fler artiklar >>

Kalle Arnby i Scandinavian Open 2008
Kalle Arnby i Scandinavian Open 2008

Christian Sandström, Paris 2000
Christian Sandström, Paris 2000
Annons
innovastore.se
powergrip.fi - Nätbutik för Discgolf
annons